Onsdagen den 1 juli

Vi - Bosse, Nathalie, Lisa och jag – lämnade Helsingborg med tåget som gick 11.10. Tåget skulle ta oss hela vägen till Kastrup – gjorde det inte! Vi fick byta i Malmö, med all vår packning!. På ett nytt tåg. Steg av vid Kastrup. Allt funkade perfekt.

Planet tog oss till Lissabon. Byte till nytt plan efter 4 ½ timme – anlände till Dakar ca 03 (svensk tid) och kl 01 Senegals tid.

DÅ!!!!!!!

Katastrofen var ett faktum. Planet vi skulle flyga med till Abidjan FANNS INTE! Air Senegal hade inte flugit den sträckan på ett halvår. Vad gör man? Ett antal ”vänliga” sengaleser hjälpte oss med bagaget (8 resväskor) fram till flygplatshotellet. Det kostade oss drygt 1000 svenska kronor i mutor. Nästa katastrof!!! Det fanns inga rum lediga. Vi fick sova på stengolvet och på den MYCKET SKITIGA mattan. Toaletterna var så smutsiga och spolanordningen var en spann vatten som hämtades i en skitig vask. Det var så fruktansvärt äckligt! Rummet som vi senare fick (dag 2) kostade oss 630 svenska kronor. Det var inte värt 50 kronor. Smutsigt, smutsigt och fullt med ohyra. Flickorna fick en hel del bett under natten.

Torsdagen den 2 juli

Idag fick vi börja med att jaga biljetter och ringa Anastasia och säga att vi inte kunde komma den dagen. Vi ringde resebyrån. De kunde inte göra något. Jag ringde Bengt. Biljetterna kostade 23.000:- Dakar-Lomé t.o.r. Bengt överförde pengarna till mig och biljetterna kunde inhandlas.
Vi var ute och åt på ”restaurang”, hemsk mat. Vi blev ”blåsta” på så mycket pengar dessa två dagar vi var i Dakar. Vi fick ju hämta ut allt vårt bagage men tog i brådskan och stressen fel väska. Vår egen blev uppbruten och genomsökt. Vi la oss tidigt pga att sömnen inte varit den bästa det sista dygnet.